En story

För ca 2 år sedan när jag och Nicklas satt på lokalbussarna ner till järnvägsstationen i Malmö så slog det mig att jag kunde faktiskt åka till New York och göra praktik. Det ska väl inte vara omöjligt, sa jag. Jag hade nämligen suttit och pratat om alla mina kompisar som hade tagit sig någonstans i världen och att jag inte hade kommit någonstans. (standard tanke hos en person som studerar vid 32 års ålder och desperat försöker hitta sig en plats någonstans). De gjorde ju faktiskt något som jag vill göra. Jag kände ett sting av avundsjuka och när detta slog mig (gillar inte att vara avundsjuk, tjänar inget till) så bestämde jag mig. Jag är ju inte sämre än att också jag skulle kunna åka iväg. Vad är det som håller mig tillbaka? Ingenting. Vi lever i en globaliserad värld så det är ju faktiskt inga problem. Sagt och gjort så började jag undersöka saken och nu två år senare (!) är jag på väg att slutföra den process jag började. Anledningen till förseningen var inte att jag saknade handlingskraft utan det att jag hade bestämt mig att slutföra min utbildning.

Varför New York har många frågat mig. Varför inte? Jag har tidigare bott där och bestämde mig då att jag skulle tillbaka och bo så valet var egentligen inte så svårt. Det är jättemånga andra ställen jag också vill till men det får bli en senare fråga. New York är ju också rätt så framträdande när det kommer till det mesta i världen speciellt inom mediebranschen i vilken jag vill arbeta inom.

För ca 4 veckor sedan startade jag processen med att skriva och skicka ut ansökningar. Detta var ju en historia i sig för det var ju tvunget att bli perfekt, engelskan var tvungen att vara helt korrekt annars kunde man lika gärna skippat det. Det var väldigt svårt att hitta företag som sökte praktikanter, men ju mer jag gräver desto mer hittade jag. I alla fall nu ser det ut som om jag har fått napp. Det visade sig nämligen att en kompis till mig från gymnasiet har bott i New York sedan urminnes tider (detta visste jag) och att han nu var gift med en kvinna som äger en reklambyrå! Jag säger bara social nätverk. Äntligen börjar jag förstå meningen med dem.

Jag har varit i kontakt med henne några gånger och när jag väl fick ett ok så började jag visumprocessen. En process som har en känsla av moment 22 över sig. Det ena formuläret behöver uppgifter från det andra och det andra går inte att slutföra förrens man fyllt i det första osv. Men jag får inte låta mig nedslås. Det är en byråkratisk process utan dess like.

Så nu sitter jag här lite i limbo. Jag har en praktikplats till 98%, väntar på att företaget ska bli godkänt samtidigt som jag väntar på att få göra en intervju med praktikchefen. Jag hoppas att det löser sig snart.